| Ron Obvious's profileEn ond platsPhotosBlogLists |  Tools  Help |
|
|
En ond platsBrev till hembygden av skiftande relevans. 3/13/2009 Nu lägger jag nerOK, nu har jag brottats tillräckligt med Windows Live. I typ 403 inlägg och 36 000 visningar. Det var medelkul så länge det varade, men nu överger jag denna protoblogg.
Och återuppstår här istället. Med nytt fräscht blogginlägg och allt.
Och ja, jag är medveten om att den ser för taskig ut. Det är tydligen tekniskt bökigt att föra över blogginlägg härifrån till Wordpress så jag är nöjd med att jag öht lyckades. (Och dessutom har jag svettats med att manuellt lägga in urgamla resefunderingar från The Original Hemliga Bloggen. Så där - extra bonus!) So what om jag inte riktigt har grepp om hur stylesheets funkar där och att alla inlägg har olika typsnitt. Men jag ska åtminstone försöka återupprätta alla försvunna YouTube-länkar och sånt när jag orkar och har tid. Välkomna dit. Eller skit i det.
 3/11/2009 Nya flyttplanerIbland är det förvånansvärt svårt att få nånting
gjort trots att man är ledig. Särskilt på en tvättdag. I inte helt ovanlig
ordning började dagen med upprörda känslor gentemot DN, som jag får gratis i en
månad. Det enda bra med detta är att jag kommer att ha många snärtiga oneliners
att välja mellan när gratisperioden är slut och deras onda prenumerationssäljare
hör av sig igen.
I dag var det Håkan Boströms teorier om att
deltidsjobb fortfarande fungerar som på 70-talet som fick blodet att svalla. Jag
började fila på ett hätskt svarsmail, men sen var jag tvungen att hämta tvätten,
och sen shoppa lite så att jag skulle kunna ordna lunch och sen var engagemanget
borta.
I stället ägnade jag eftermiddagen åt att trixa med
Wordpress, i nån sorts förhoppning om att ett riktigt bloggverktyg faktiskt
skulle kunna få mig att orka hålla liv i bloggen. Med hjälp av en kinesisk
programmerare, lite open source-kod och en stunds
tragglande lyckades jag importera Windows live-inläggen dit. Men allt från den
gamla bloggen måste pillas in manuellt. Vilket jag blev klar med nyss. Kanske
orkar jag peta in inläggen från den kortlivda politikbloggen också, fast det
verkar inte som det går att importera från blogs.se. Förutsatt att jag ens minns
mina inloggningsuppgifter.
Nya adressen håller jag på tills alla barnsjukdomar
är fixade. 3/9/2009 Internets och såntOm det här hade varit en sån där blogg där skribenten rapar upp allt av (eller utan) intresse som hänt sen sist så hade jag förmodligen skrivit nåt om hur löjligt mycket jag har jobbat på sistone, och eventuellt uttryckt några värdeladdade ord om mitt första skift på Den Andra Kvällstidningen, gått igenom flickvännens senaste besök samt redogjort för ett dödsfall, men det här är inte en sån blogg.
Det här är en blogg som i första hand grundar sig i udda iakttagelser om ett liv i en kappsäck, och eftersom jag har bott på samma ställe i nästan 1½ år nu så är det kanske inte så konstigt att jag långa stunder saknar underlag för nedslag häri. Den sorgliga söndagen lindrade jag genom att, med anal nit, läsa igenom serietecknaren David Nessles blogg ända från starten, i det att jag själv en dag hoppas bli en stofil av rang. Jag har fortfarande inte kommit längre än till sommaren 2007, men har redan tillägnat mig en formidabel skatt av ganska tveksamt vetande.
Ett litet fynd jag gjort därifrån är kulturarkivet archive.org. Precis så ska internets möjligheter utnyttjas. I en perfekt värld hade detta cyberbibliotek varit ymnigare än Alexandrias beryktade analoga dito, men märkliga upphovsrättsliga lagar begränsar mainstreaminnehållet till sådant som uppnått 70 års ålder. Det blir ganska få guldkorn det. Fritz Langs M, typ. Och den, av andra anledningar, beryktade Manos - the Hands of Fate. Kungen av pilsnerfilmer - Pensionat Paradiset, en ymnig samling 20-talsjazz, samt ett 30 minuter långt radioinslag om och med Daniel Johnston är några andra.
Med en reformerad upphovsrätt föreställer jag mig i framtiden ett öppet digitalt arkiv av Sveriges Radio-typ, sorterat med militärisk precision av en lektor Havtorn och tillgängligt för alla. Däremot får layouten gärna se ut mer som en piratsida (och inte designas av en sträng lektor). Fast helst nu, tack. 2/26/2009 Men vad fan?Plötsligt blev världen surrealistisk. En hel nation engagerade sig i tronpretendentens kärleksliv (samt den tilltänktes byxproblem) samtidigt som skvallerpressens riksfleppo gjorde dejtingsåpa i rikstäckande tv (och visade sig vara den mest normala i rollistan), och de utvalda få stiftade den dummaste lagen landet skådat sedan regenten var sån att vi i dag får gnugga oss i ögonen över att vi fortfarande har en. Jag som hatar mardrömmar.
2/4/2009 IntervjunJag var försenad, orakad och klädd i min skönaste sunktröja. Naturligtvis erbjöd de mig jobbet på stående fot.
Sade jag förresten att de har en pool vid gymmet? 2/3/2009 Victory is mine!Spänningen är stor denna vecka. Båda bossarna är
borta hela veckan, samtidigt som två nya praktikanter gör sina första dagar, så
ansvaret för att få tidningarna utmärkta vilar tungt på våra späda
redigeraraxlar. Som mök på laxen måste jag smita iväg ett par timmar på lunchen
imorrn för att utmärka mig i en anställningsintervju. Men sedan i dag känns
intervjun betydligt mera överkomindre anträngande, ty i dag blev jag erbjuden
ett jobb. Jag har förvisso inte tackat ja än, det ämnar jag göra på fredag
såvida det inte dyker upp ett bättre erbjudande innan dess.
Lönen är inte mer än acceptabel (dvs marginellt
bättre än min nuvarande) men tiderna är högeligen lämpliga för någon som
planerar att ta sina första stapplande sambosteg, och dessutom ingår periodvisa
inhopp redan under våren, samt hyfsad chans till förlängning. Jag är nöjd. Och
det är Messa också. Tror jag i alla fall. 2/1/2009 BakmanJanuari skulle visa sig bli en lugn månad. Så vad gör en man i sina bästa år när tillfälligt samboskap och idogt slit följs av eoner av ledig tid? Jo, han bakar! Ja, det är faktiskt sant. Efter att ha läst den obehagliga Hemlige Kocken och häpnat över mängden E och dylika tillsatser i köpebrödet så fick jag en omedelbar lust att börja baka eget bröd. Men sen gjorde jag inte det ändå. Så klart. Inte förrän syster mer eller mindre tvingade mig att baka grahamsbullar under mitt julbesök. Det var tydligen bara det som krävdes för nu har jag av bara farten bakat mina egna hönökakor, baguetter och vetelimpor. För det är onekligen svårt gott när det kommer direkt från ugnen. Men jag förstår om ni känner er svikna.
 OK, men nästa sats blir snyggare, för jag har en kavel nu.
I övrigt har intervjuförslagen redan börjat drälla in. Den första, på den rikstäckande nyhetsbyrån, klarade jag av redan i fredags med hyfsat resultat, och på onsdag lunch ska jag hälsa på hos kvällstidningen jag aldrig läser. Håll en kroppsdel eller två, vettja. 1/26/2009 Greven, Plast och jagSent i lördags kväll när jag, som jag så ofta gör
under denna årstid, satt i mysbyxa med dator i knä fick jag ett SMS från en
omvittnad vurmare för bandyspelaren Urban Förare och dennes namn. Vi är i stan,
förkunnade meddelandet, och vad gör du? Jag skrev som det var och började, allt
eftersom minuterna gick och svaret uteblev, bli lite orolig.
Detta var trots allt han som, när jag fortfarande
bodde i min etta i Gnällbältet, med viss regelbundenhet kom förbi "på en öl" på
fredagarna, bara för att sedan i förbigående nämna att det kanske kommer
lite folk om en stund eftersom han bjudit in sina jobbarkompisar på fest.
Hos mig. Så jag städade lite snabbt.
Men vi visade sig bara inbegripa frugan,
så vi mötte upp på biffätarns pub på Söder för en öl och en massa prat
om sådant vi aldrig hade fått för oss att prata om för bara några år sedan.
Barn, bröllop, hus och sånt. Jag antar att det tyder på att vi börjar bli vuxna.
Och att jag helt omotiverat sitter och bloggar så här på en måndaglunch beror på
att jag egentligen borde betala månadens räkningar samt skriva vägvinnande och nyskapande prosa för att
övertrumfa de tusentals andra ambulerande journalistvikarier som också är ute
efter de fåtal sommarvikariat som är så typiska för den här tiden på året.
1/24/2009 Musik att ta sitt liv tillLångt innan Layne Staley knarkade ihjäl sig hann han vara medskyldig till att göra ett par av 90-talets mest irriterande trender populära för en bred publik; skäggflätan och den akustiska EP-skivan. Jag föreställer mig också, trots total brist på empirisk underbyggnad, att vågen av mörk dystopisk britpop kan härledas ur Alice In Chains tidiga skivkatalog (trots att det är mer rimligt att anta att Thom Yorke och grabbarna i själva verket avskydde grungen och mycket hellre lyssnade på Manic Street Preachers och Joy Division). Hur det nu var med det så råder det ingen tvekan om att ingen annan musik passade bättre som soundtrack för den suicide.
 Flätat skägg. Inte the shitzit. Nej, ingen blir lycklig av låtar som Down In A Hole och We Die Young. Utom den som uppskattar god musik i moll förstås. Som jag. Och efter att Staley blandat sin sista heroin och kokain-cocktail 2002 blev bandets gitarrist Jerry Cantrell uppenbart helt galen av sorg, hurusom han gav sig ut på turné som förband till... Nickelback. Så, jo, Alice In Chains var i sanning en sorglig historia ända in i slutet. Blandbandets fjortonde spår är bandets monsterhit Them Bones från 1992. 1/17/2009 Ett episkt inlägg Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till att jag drömmer om blogginlägg. I bästa fall kan det kanske ses som en kommentar om dagens samhälle, i värsta fall att mitt liv är mer än lovligt trist. Hur som helst drömde jag om hur jag skrev ett rent fantastiskt blogginlägg i natt. Helt sjukt bra var det, så gott som episkt, jag blev nästan lite rörd. Synd att jag inte kommer ihåg det. 1/13/2009 Filmerna som gick OK, nu är det dags. Alla andra listor nu har sett kan ni faktiskt glömma, för här kommer den enda äkta topplistan över 2008 år filmer:
15. Live!  Hur ordnar man bäst sjukt feta tittarsiffror och total mediatäckning? Lätt, du skapar en dokusåpa där en av deltagarna måste dö. Bra idé och snyggt genomfört.
14. Baghead  Metafilm som gjord för smala filmfestivaler. Fyra kompisar åker till öde stuga i skogen för att skriva manus till sin genombrottsfilm. Lite komedi, lite skräck och mycket underhållning när en simpel papperspåse tar över handlingen.
13. Changeling  Inte så originellt eller spännande, men stabilt hantverk av Clintan. Och jodå, Angelina är bra.
12. REC  Där Cloverfield bombade totalt lyckas spanska REC skapa nagelbitarspänning i dokumentärform. Tittaren ser bara vad kameran ser och blir följaktligen lika skitnödiga som huvudpersonerna.
11. Juno  Söt historia med söta (och märkligt castade) karaktärer och bra dialog. Jag såg den visserligen redan förar året, men den hade officiell biopremiär i år.
10. Forgetting Sarah Marshall  Överraskande sympatisk debut för Jason Segel som i sitt eget manus såg till att lägga in extra många scener av Jason Segels penis i bild. Russel Brand är hysterisk och Kristen Bell (Veronica Mars) är ju inte direkt puckelryggig.
9. Lars and the Real Girl  Blyge Lars skaffar sig en flickvän. Av latex. Samhället spelar med. Lars mår snart bättre. Konstig film med ett rejält lass charm. Det trodde man inte om den unge Herka.
8. The Bank Job  Väldigt engelskt, väldigt välgjort om en bankstöt som hade betydelse för hela etablissemanget.
7. Funny Games U.S.  Årets ondaste film, det fastslås redan i inledningen när de untouchable, ungen och hunden, röjs ur vägen. Ultravåld goes 2000-tal.
6. Gone Baby Gone  Likt Changeling en film om ett försvunnet barn och ohederlig polis. I stället för Clintan är det Ben Affleck som har regisserat. Erkänn att ni trodde att Clintans film skulle vara den bättre av dem.
5. Indiana Jones and the Kingdom of the Crystal Skull
 Jo, Harrison Ford börjar bli lite för gammal för den här rollen, men vaffan - det är ju Indy! Indy!!
4. Låt den rätte komma in  Följer boken med förbluffande noggrannhet. Och då blir det förstås bra också.
3. Slumdog Millionaire  Här har ni årets Oscarsvinnare för bästa film. Danny Boyle, Indien, en pojke från slummen, Vem vill bli miljonär och en hisnande livshistoria ordnar saken.
2. El Orfanato  Ska man se skräck nuförtiden är det Spanien som gäller. Lätt den obehagligaste filmen på många år.
1. Wall-E  Kanske inte en film man bär med sig, men det spelar ingen roll. Årets charmigaste film handlar om en skrotrobot från framtiden.
Nära: Tropic Thunder, Burn After Reading, Transsiberian, The Wrestler.
Inte nära alls: The Curious Case of Benjamin Button, There Will Be Blood, The Happening, The Dark Knight.
Jag hann aldrig se De ofrivilliga eller Flyga drake, men jag utgår från att de inte var lika bra.
Frågor? Kommentarer?
1/11/2009 Cancel the world search!Jag hittade de förlupna småbyxorna till slut.
Messas trosor dök upp mellan ett par soffkuddar och några dagar senare fanna jag
mina helt tokigt heta kobrakalsonger mellan klädhängaren och golfbagen. Och jag
som trodde att Messa hade stulit dem med sig för att använda till gud vet vilka
osunda aktiviteter.
Jag ägnar min helg åt att gå igenom alla de
intressanta filmer från året som gått som jag inte hunnit se (med paus för att
baka rent skadligt goda hönökakor - vilket skulel visa sig inte vara det
lättaste utan brödkavel) så att jag kan göra en välgrundad topplista
sen.
Under tiden kan ni ju roa er med förra årets lista:
1. Stranger Than Fiction
2. No Country For Old Men
3. Stardust
4. The Prestige
5. Into the Wild
6. De andras liv
7. Darling
8. Pans labyrint
9. The last king of Scotland
10. Idiocracy 1/6/2009 Emsam igenÄnda sedan nyårsnatten har jag saknat mitt par
astuffa svarta kobrakalsonger. De är spårlöst borta, ändå vet jag med mig att
jag bar dem under flera timmar under nyårsfirandet. Jag har mina misstankar om
vart de har tagit vägen, men säker kan jag inte vara. Kanske flydde de bara,
dödligt trötta på min röv.
Julen firades i vanlig ordning i de värmländska
skogarna och var sedvanligt trevlig på det där lugna sättet. (Då väljer jag att
bortse ifrån att SJ var sensationellt sega på vägen dit, och lyckades ordna en
försening på uppemot 130% av restiden.) Knoddarna fick ett Wii-spel som jag
omedelbart fattade tycke för. Det tyder på fortsatt mänsklig intelligens (även
om man stundtals tvivlar på att den finns) att speltillverkarna nu gått varvet
runt och gör spel som kräver att man aktiverar sig medan man spelar. Jag visade
mig vara sjukt vass på curling, kanske för att kvaströrelsen man måste göra med
sin kontroll var bekant på något vis.
Som den stackars deltidsanställd som jag är har jag
jobbat under helgerna. Kvällstidningen kallade och jag rakade in feta pengar på
att jobba på några av de rödaste dagarna året kan uppbringa. Fast på nyårsdagen
höll jag mig hemma till på eftermiddagen åtminstone. Jag var ändå först på
plats, med undantag för den gamle krönikören, som för övrigt verkade gå hem lika
snabbt som han kom. Och att döma av anletena på övrig inramlade personal så var
mitt firande extremt stillsamt. Trots att det inbegrep bodyshots av Tequila och
flickvän som var noga med att gå igenom alla nyårstraditionerna. Flera gånger.
Hon lagade tjälknul till aftonen, så nu blir jag väl tvungen att gifta mig med
henne. Eller åtminstone köpa henne ett par långfärdsskridskor så att vi kunde ge oss ut på den vackert isbelagda trekanten med de andra barnen.
Jag får återkomma senare med en julklappsrapport,
för det fanns minsann ett och annat guldkorn i strumpan i år. 12/31/2008 Tekniska problemSedan några veckor tillbaka har min dator spelat mig upprepade spratt. Först provade den med obligatorisk blåskärm och dumpning av fysiskt minne vid uppstart. Jag vet inte riktigt vad det innebär men det låter lite äckligt. Och vems minne? Därefter fintade den loss med det automatiska stoppandet av potentiellt illistigt program, varför man tvingades smita in bakvägen via aktivitetshanteraren. Nåväl. Båda dessa försök gick att lösa med den fiffiga funktionen systemåterställning. Men tredje gången gillt säger man ju och vid det tredje försöket bestämde sig min dator för att helt enkelt logga ut omedelbart varje gång jag försöker starta upp. Så simpelt och ändå så genialt! Eftersom inget uppenbart fel står att finna så blir det förstås lite svårare att lösa det. Men jag gjorde det ändå. Jag impulsköpte en ny laptop på mellandagsrean. Visserligen behövde den bara två dagar på sig för att börja krångla med sitt ljudkort, men jag väljer att anta att det bara var en tillfällig glitch. För säkerhets skull kan ni väl be för mig? Nu ska jag snart hem till en vacker flicka som har lagat min favoriträtt och lagt bubblet på kylning. För nu har jag nya nyårstraditioner. 12/21/2008 Blandband 14: Hi, how are you?I början av 80-talet åkte det runt en mentalsjuk man på gatorna i Austin, Texas och delade ut heminspelade kassetter med låtar om olyckliga kärlekar och Captain America. De var ordentligt lågbudget, då de bestod av ett piano och en röst, inspelade i en källare på en gammal portabel kassettbandspelare. De var också fantastiskt bra och Austin, ett traditionellt näste för just singer/songwriters, fick en ny lokal hjälte. 1985 lyckades Daniel Johnston - för så heter han - nästla sig in ett direktsänt MTV-program där han utan konkurrens blev det mest omtalade inslaget med sin gitarr (som han då bytt till, trots att han egentligen inte kunde spela på den) och bara hans bipolära, manodepressiva sinnestillstånd stod mellan honom och berömmelse. Vilket det förstås också gjorde.
Trots detta spreds kassetterna, mycket tack vare den självpåtagne managerns Jeff Tartakovs försorg - när Johnson hade sina episoder kunde han få för sig att slänga bort alla sina ägodelar - och Johnson blev artisternas egen kultfavorit. Tio år senare kunde dåtidens ungdom se Kurt Cobain bära en Daniel Johnston-t-shirt nästan hela tiden. Något som ledde till att bolaget Atlantic tog mod till sig och skrev ett skivkontrakt med unge herr Johnston (Elektra var faktiskt först till kvarn, men Daniel Johnston var övertygad om att de var i lag med djävulen själv, eftersom de även hade Metallica - med typiskt sataniska texter på sin repertoar - på lönelistan), vilket inte blir mindre märkligt om man betänker att Johnston var inskriven på ett mentalsjukhus vid tillfället.
Skivan Fun sålde drygt 5000 exemplar och kontraktet
upphävdes snart. I dag bor Daniel Johnston hemma hos sina föräldrar, ett kristet
fundamentalistiskt par på snart 80 år, men producerar fortfarande sin konst och
sin nakna, innerliga musik. Allt detta och lite till kan man se i filmen The
Devil and Daniel Johnston, som vann dokumentärpriset vid Sundancefestivalen för
tre år sedan.
Se även Story of An Artist: |
|
|||
Send a private message
Subscribe to RSS feed
Tell a friend
Add to My MSN
Add to your network
Sign up for alerts
|
|
